Jag är dålig på allt jag tycker är tråkigt, tråkigt, men så är det. Om jag tycker något är tråkigt, engagerar jag mig inte för fem öre, och stänger av och hoppas på att det tråkiga tar slut så fort som möjligt.
Sån är jag jämt med skolarbetet. JÄMT. Men på något sätt klarar jag mig alltid? Har betyg som jag är mer än nöjd med om man kollar på hur jag anstränger mig, 10 vg liksom, vart kom dom ifrån?

Det värsta är när detta sker i ridningen, när jag inte tycker det är kul längre, för då är det så jävla svårt att få det roligt igen. Därför kan jag få svackor, låååånga svackor, där jag är i stallet så lite som möjligt, inte orkar se åt en ridhjälm, för allt kommer ändå gå dåligt. Och när jag inte är i stallet är jag med mina kompisar, och mina kompisar gör ju allt roligt, så då vill jag inte sluta umgås med dom för att dra till stallet, fattar ni?
Jag får tvinga mig själv att gå till stallet, fattar ni? Jag har ridit i snart 12 år, jag måste tvinga mig till att gå till ett stall.

Därför sätter jag upp så lätta mål, för att når du ett mål, kan du nå ett till, det blir enkelt för mig, och när saker är enkla blir dom ju automatiskt roligare, eller oftast iallafall. Ett mål för mig på en träning kan vara att få Rifle att inte vägra, eller jobba ordentligt i galoppen, gå i form i skritt en hel raksträcka osvosv, de här målen är sjukt lätta att uppnå, för har jag mål tar jag tag i dem och gör så att jag klarar dem.

Sen har jag ju högre mål också som jag inte delat med mig om på bloggen än, men här kommer dom!

*Komma upp på höjderna inom hoppningen (När grunderna sitter)
*Nolla en lokal, antingen på hemma eller bortaplan.
*Hoppa en lokal på bortaplan (Resultat sjukt oviktigt)
*Komma ut till så många olika ställen som möjligt